Jag ser med jämna mellanrum att frågan om kemisk metall dyker upp i olika forum på nätet. Genast kommer en bunt som säger att det är det bästa som finns och sen kommer en hög skeptiker.
Kemisk metall = polyester och fyllnadsmedel.
Låt oss skita i fyllnadsmedlet, det är ointressant och koncentrera oss på bindemedlet polyester.
Det som är intressant vid en lagning är om det som du skall laga med väter ytan som skall lagas. Sen att underlaget är såpass väl rengjort att det klarar av att hålla fast det som du lagar med är underförstått men ofta förbisett. Dvs, om inte den trasiga ytan är väl rengjord kan dess ytdraghållfasthet samställas med stampat jordgolv, och det är väl ingen som skulle få för sig att limma till, eller?
Kan polyester väta underlaget?
Tyvärr, svaret är kemiskt nej. Finns ingenting i molekylens utseende som kan väta till underlaget. Alltså måste vi hoppas på en mekanisk bindning, dvs att det finns grova slipränder som polyestern kan komma ner i och kroka fast.
Är det bra?
Nej. Kommer det in vätska som är vätande, typ oljespetsad bensin, så kommer den att smyga in mellan underlaget och polyestern. Är det vatten så blir resultatet detsamma. Vem har inte lagat hjulhuskanten på bilen med PP Spackel och sett resultatet rämna efter några få år som mest?
Är polyester kemiskt motståndskraftigt mot bensin?
Nja, sådär faktiskt. Vid 20C är det inga större problem, men vid ca 65C så tackar polyestern för sig och tar semester. 65C är nämligen det som kallas polyesterns Tg, värmetålighet. Då har det förvisso redan börjat svaja i molekylen vid ca 60C, men vid 65C har det mesta av hållfastheten gått hem. Så om “lagningen” kommer att utsättas för temperaturer överstigande 50C, undvik polyester.
Tål polyester vatten?
Detta är en mer kritisk fråga. Egentligen är svaret nej och varför svarar jag så när det står resistent i alla tabeller? Om du har ett bindemedel och det vid konstant vattenvistelse absorberar upp till 10% av sin vikt i vatten och därvid tappar 50% av sin hållfasthet så vill jag inte kalla det vattentåligt. JA, massa båtar gjorda av polyester, helt riktigt. OCH de har ovan nämnda problem, men alla blundar för det.
Sen är det en sak till; polyester “härdas” med peroxid eller liknande oxidationsmedel. Det är alltså inte samma sorts härdning som en riktig tvåkomponent produkt där två olika molekyler sätts ihop och bildar den slutgiltiga molekylen. Polyester sätter ihop sig utan acceleratorn men det tar väldigt lång tid och blir aningen sämre. Men det jag vill komma till är att mängden som du sätter till är också avgörande till resultatet. Om ditt ögonmått är snett och inte riktigt känner mängden av en knivsudd utan det blir faktiskt en tesked, så härdar det för fort och den mekaniska vidhäftningen uteblir då spacklet fått för hög viskositet och inte kan tränga ner i slipspåren.
I och med den här typen av härdning så blir det en tämligen stor krympning och polyester krymper från alla håll. Dvs, om du häller en deciliter i ett glas så har det krympt och släppt från väggarna när det stelnat. Detta försöker man komma runt genom att tillsätta höga halter av fyllnadsmedel, men helt kan krympen inte bortses ifrån. Vilket gör att det finns spänningar i den redan ack så sköra vidhäftningen till underlaget.
Och slutligen alla som nu visst har gjort en lagning för tjugo år sedan som faktiskt håller än: var glad & tacksam. En Toy hade troligen också funkat.
Så svaret på Kemisk metall – varför och när, det får bli aldrig.
Sensommaren 2012 kom du hem till mig. Två hjul, en ram och en låda med 1000 skruvar, muttrar och tillbehör. Du var rostig, matt och all aluminium var vit. Visst krånglade du lite när jag försökte ge dig en ny motor, så du fick tillbaka din egna. Lite gladare blev du allt med nya vajrar och uppfräschade ramdetaljer, kåpor och däck.
